Lost In Translation

Aiming to find more places to be lost in; more places to come home to

I London blev en del av mig kvar, London fånga mitt unga hjärta

Kategori: Travels

OK jag har inte lagt upp ett inlägg på länge. Men det bryr jag mig inte ritkigt om. Faktum är att bloggen för mig känns som en lite mindre personlig dagbok där jag kan lasta av det jag känner för när jag känner för det. Och just nu känner jag för det. Trots att sommaren är den årstid jag bland annat fyller år på och den jag brukar vara som lyckligast på med tanke på vädret så kan jag aldrig hjälpa att sakna saker. Jag saknar framförallt vintern och hösten och löven i alla olika färger och skidåkning och jul och advent och lussebullar. Men det jag saknar mest av allt är inte en årstid eller ett ting riktigt. Det är en stad, som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. En stad som ligger i ett land jag känner att jag delvis tillhör. Ja, London måste vara en av mina absolut favoritplatser på jorden. Och innerst inne är jag väl lite av en Britt. Eller ja, ganska mycket kanske. Trots att den australensiska dialekten sviker det påståendet från tid till tid. Saknaden av denna stad och detta land har väl främst sin grund i den personen jag blir när jag är där. Varje gång jag är där känns det som att en liten pusselbit av mig själv sätts ihop med resten av mig och jag kan på något sätt vara precis den fulländade versionen av mig själv som jag vill/ska/bör vara. Jag kan verkligen se mig själv bli gammal där, leva ut mitt liv där. Innan jag har rest runt världen förstås. För att försöka få er att få grepp om hur mycket jag verkligen älskar den här staden, för att inte tala om personen jag var där med, bästa Nina, så följer lite bilder på vår april resa dit. Min nionde gång var det i denna förtrollande och samtidigt förbaskat kalla stad.

Rödhårig var jag.
Glada tjejoor på Urban.
 Och ja, ungefär så var vår London-resa april 2013 i 9 bilder.
Vi hörs/ hejsvejs
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: